Underlig känsla, även om den inte är obekant är den lite märklig.

Spelade lite golf igår så jag var lite trött idag på jobbet, inte så oväntat.

När jag kom hem blev det en film, när det var dags för nästa var jag så trött att det inte gick längre så jag krashade i soffan, i nästan 2 timmar, inte så smart kanske men skönt var det.

Nu sitter jag framför tv´n & ser en film på tv, har en trött känsla i kroppen men samtidigt vill jag göra något men orkar inte, märkligt, rastlös utan ork.

Det kryper lite i benen, undrar om man kan vara rastlös i benen men inte i resten av kroppen?

Språk & ordfunderingar

Hur kommer det sig att det alltid är lättare att vara elak än snäll, att ironisera än att berömma?

Att säga "idiot" är lättare än "vad smart" eller varför inte "du har rätt" kontra "jag tror inte det i allafall".

Vissa saker låter också bättre eller inte lika allvarligt på engelska, ta en förolämpning som "son of a bitch", berondes på tonläge när man säger det låter det inte farligt, den svenska översättningen är inte bra hur man än vrider & vänder på det.

Sen har vi såklart kärleksförklaringen "I love you" & svenskans "Jag älskar dig", för mig så är de två fraserna inte lika starka fast de betyder samma sak, kan vara så att eftersom svenskan är modersmål så får de orden en starkare/tydligare innebörd.

Men å andra sidan så låter "In-laws" bättre än "Svärföräldrar", den svenska varianten låter som något katten släpat in(cat dragged in(Poison?)).

Nu skall jag nog fundera på något annat.

/Kjell